Dagen blev inte alls som jag trodde.

Känns som att allt stannat av en aning.

Man är väl känslig...

Idag är jag ledsen för jag försökte rädda ett liv men det gick inte.

Plötsligt var du bara död och det fanns inget jag kunde gjort åt det som jag inte 

gjorde. Önskar bara att du inte plågats så och att Anna inte skulle behöva uppleva detta redan. För döden är oundviklig och dess tillvägagångssätt är oändliga.

Vissa kanske inte tycker att det är ngt att bli upprörd och ledsen över men jag värdesätter allt liv!

Så idag gråter vi i stora och små mängder och hoppas att vart du än hamnar så blir har du det bra, så bra att det plågor du kände i livets sista minuter bara känns som ett minne blott.

R.I.P Nilla <3