Är vekligen inne i ännu en period när jag inte kan sova.

Jag sysselsätter mig ändå om dagarna så att jag inte ska bli sittandes och inte kunna sova tack vare det.

Somnar ungefär vid fyra på morgonen och visst det kanske inte gör så mycket när jag har varken skola eller jobb men det är ju så fruktansvärt tråkigt!

En morgon när jag till slut somnat drömde jag en dröm:

Jag spenderade en natt med en kille jag inte träffat på evigheter och fick senare reda på att jag var gravid, med sexlingar!

Drömmer var så stark och framkallade massa känslor. Dels funderade jag på om jag skulle behålla barnen eller inte, att dem skulle växa upp utan någon pappa i sitt liv, jag skulle inte klara av att göra abort men hur sjutton hinner man med sex ungar ensam?!

Det var så galet jag pendlade hela tiden mellan lycka och olycka för hur jag skulle göra och hur de olika valen skulle påverka min framtid...

Jag längtar efter barn...tror jag...