Jag älskar att laga mat och har gjort det länge!

MEN att laga mat till sig själv tycker jag är så oinspirerande som det kan bli!

Dels ger man en del av sig själv när man bjuder någon på mat och dels har man inte råd att köpa massa dyra ingredienser och helst ska maten gå att värma och/eller frysas in så att man inte behöver slänga massa mat i onödan.

Nu har jag dock lyckats undkomma lite av dessa känslor genom att titta på matlagningsprogram samtidigt som jag lagar mat och äter. Detta gör att man inte känner sig som den enda som lagar mat, man blir fler kockar i köket (HAHA!) och sedan retar det aptiten bra också.

Förra veckan började säsong tre av Masterchef Australia det som är bra med deras program är att dem sänder ett program varje dag så det finns alltid något att laga mat till!

Hur gör n i för att slippa laga mat själva?

Igårkväll zappade jag igenom tv-kanalerna och fastnade för en film som heter

"Inside I´m dancing"

Handling:

Den irländska filmen ”Inside I’m Dancing” handlar om vänskapen mellan de två unga männen Rory O’Shea och Michael O’Donnell. Rory kommer i 20-årsåldern till hemmet som Michael tillbringat livet på sedan barnsben. Rory är som en frisk fläkt på den av konventioner hårt ansatta institutionen. Michael lämnades bort av sin far, oönskad på grund av sin cerebrala pares. Hans sluddrande tal är svårt att förstå för de flesta och han sitter i rullstol. Rorys ankomst blir en vändpunkt i Michaels slentrianmässiga liv. Rory är också rullstolsbunden men samtidigt full av livskraft. Han har inga problem med att förstå Michael när han pratar och övertygar honom om att han skulle klara av att leva ett vanligt liv i egen lägenhet och lobbar samtidigt för den frihet som ett institutionslöst liv skulle innebära. Genom ihärdiga försök och slutligen tack vare idén att Rory ska fungera som Michaels heltidstolk, lyckas de två männen få sin ansökan om eget boende godtagen.
(Källa: http://nyheter24.se/filmtipset/film/inside-im-dancing.html)

En film som får en att skratta och gråta om vartannat.

Se filmen, ni kommer inte att ångra er en sekund!