Igår var jag duktig som fasen och mötte min rädsla precis som man ska göra för att komma över den. Priset för detta är då:

En bra erfarenhet att lägga på minnet samt att jag idag mår skit och är som en zombie...kan ni förstå hopplösheten i att vara duktig och göra det man ska bara för att sedan må skit av det?

Inte kan man bara ge upp för det men det är därför jag ibland inte orkar hitta på saker.
Gårdagens strapats var nödvändig för att få godkänt på kursen, det negativa är nu hur jag ska hinna läsa en hel bok till på måndag inför ett seminarium...på torsdag kommer ett seminarie till och måndagen efter är det en stor tenta..ja så är det att gå i skolan..tyvärr blir det då prioriteringar. Man kanske skippar en fest för att orka med skolan och logiken i det tror jag de flesta förstår, även om det känns tråkigt att prioriteringar måste göras.

"I just keep on walking, keep on walking..."

Puss på er alla som förstår och undrar ni ngt är det bara att fråga! <3