Jag hade varit vaken ett tag när pappa ropade från köket om vi skulle äta frukost ihop. Jag reste mig upp ur sängen för att svara  men jag kom inte så långt. 
- Pappa jag...Sedan slocknade allt. Jag stödde mig mot väggen och gled längre och längre bort i mitt medvetande. Synen försvann, det stack i tungan och armarna ryckte i konstiga spasmer, jag visste inte längre var jag var. Konstiga tankar dök upp i huvudet. Nästa sak jag minns är hur pappa står och håller i mig och frågar vad som händer. Sakta återvänder synen, spasmer och sticken i tungan försvinner. Jag hade precis haft ett rejält blodtrycksfall. Omskakad leder pappa mig tillbaka till sängen där jag lägger mig ner, fortfarande yr i huvudet, somnar jag sedan och drömmar mardrömmar från lågstadiet med knäpp lärare, elaka klasskamrater och mina desperata försök att få dem att förstå varför jag inte är som alla andra...