I söndags fortsatte mina bravader..det kändes inte bra alls egentligen men jag packade ihop en väska och åkte till lägenheten i Växjö. Det är flera månader sedan jag var där senast och när jag lämnade lägenheten sist såg det ut som en knarkarkvart papper över hela golvet, sängen var obäddad jag hade inte ens diskat eller tagit ut soporna. Mitt liv var upp och ner, hopplös och ett helvete...

När jag vred om nyckeln till lägenheten blundade jag och tänkte att innanför dörren var mitt gamla dåliga jag och nu skulle där städas och renas för att ge ett bättre jag en chans. Sakta öppnade jag dörren och såg en skinande ren lägenhet. Syster Anna har under sin semester städat och gjort iordning min lägenhet i hemlighet hon har t.o.m tvättat en del av mina kläder!

På kvällenkom Sandra till mig och vi hade hur mysigt som helst. Först käkade vi lite mat och snackade om allt möjligt som hänt de senaste månaderna sedan gjorde vi te och kollade på film. Dagen efter åkte jag till syster och hämtade mina kläder hon tvättat och så bjöd hon på pannkakor!

När jag kom tillbaka till lägenheten plockade och städade jag lite, rensade ut med rökelser och havssalt så nu ska allt det onda vara ute. Åkte hem på kvällen till föräldrarna igen...

Jag har stått emot och mött många rädslor och paniktillfällen, speciellt de senaste dagarna, men jag vill ändå säga att bara för att man gjort ngt som detta en gång så går allt över...jag fortsätter kämpa..även om det inte syns eller verkar så..paniken och rädslorna försvinner inte på många gånger om det vart så lätt att allt löste sig bara man fixade det en gång skulle jag vara supermodig men så enkelt är det inte det är bara att acceptera att livet är så...